Fildelningsdebatten?
Det verkar tveklöst som om svenska politiker, oavsett var de står är nervösa inför fildelningsdebatten. Det verkar som det enda som kan få dem att uttala sig om fildelning är att tvinga dem som under valet där de faktiskt blev nervösa inför piratpartiet. Nu visar det sig kanske något ofogat men det var naturligtvis svårt att veta innan valet eftersom SIFO, TEMO och deras likar har mycket svårt att göra goda gissningar när det gäller nytillkomna partier.
Nu ett bra tag efter valet har det inte sagts något. Trots att både regering och opposition sa att de hade för avsikt att se över saken efter valet. Det var föstås väldigt vaga uttalanden men man kan ju tycka att det borde göras något i alla fall. Nu verkar det snarare som om ingen vill ta i ämnet med tång och det är förståeligt, på ena sidan står en stor del av svenska folket. SOM-institutet visar tveklöst att svenska folket stöder fildelning medan svenska folkets motståndare i antipiratbyrån, MPA och liknande har stora medel för marknadsföring och en stark lobbyorganisation kanske framför allt i USA.
Om man som politiker väljer att uttala sig, oavsett vilken sida man stöder, kommer man att hamna i en klämma. Man kommer att stå som den som faktiskt har en åsikt utan att vara jävig (om man nu kan anse de >40% av svenska folket som uttalat sig för fildelning att vara part i målet) och således få stå upp ensam mot den sida man inte stöder.
Oavsett hur utsatt läget är för politiker som väljer att gå ut med en åsikt i frågan kan man tycka att det är just det här de ska göra. Politiker ska bestämma, varför skulle vi annars ge dem röster och när de kommer ner till kokt krita ska de också bestämma efter vad de lovat i valet, annars förtjänar de inga röster. Det är dags att kräva, att oavsett hur vaga löften vi fick, att löftena efterlevs. Det måste vara någon sorts minimikrav på den sittande regeringen (vi får ta itu med oppositionen om/när de kommer till makten) att “se över frågan”.